Styrka ?!
Känns verkligen som om att jag behöver få skriva av mig just nu. Vet att min blogg varit lite deprimerande på sista tiden, men man kan inte alltid må bra och känna att livet leker. Det är ingen som alltid är glad och inte har några problem, utan alla har det, bara att vissa visar det oftare än andra. Ibland kommer det motgångar. För vissa mer sällan och för vissa oftare. För mig känns det som om att det kommer en motgång var och varannan dag. Vet inte riktigt vad jag ska börja :/ Känns som om att jag skulle kunna skriva en hel roman om mitt liv och mina bekymmer. Vet att jag inte är ensam, och att jag kanske inte har världens jobbigaste problem om man jämför med vissa. Men i min värld och för mig är mina bekymmer väldigt stora, trots att det kanske för en annan person bara är en småsak. Hur mkt ska man orka kämpa för det man vill när man hela tiden stöter på motgångar? Tar inte kraften tillslut slut?
För mig känns de som om att jag inte orkar kämpa för vissa saker längre. Jag är trött på att kämpa och hålla skenet uppe när jag hela tiden går med en orolig känsla i magen över att ngt kommer att hända. Jag är bara så fruktansvärt utmattad, att jag inte ens orkar ta tag i skolan längre. Ovanligt att jag drar ner mig i skiten ännu mer när jag mår dåligt? Nja inte så värst, börjar bli rätt grym på det. Det är egentligen nu jag ska kämpa och tänka att allt löser sig, men det är inte lätt när det i de flesta fall bara löst sig för stunden och sen blivit värre. Det finns vissa saker i mitt liv som jag aldrig kommer att glömma och som ständigt finns i mina tankar. När allt annat känns tufft så kommer minnena tillbaka och gör det hela mkt jobbigare. Jag önskar att jag kunde glömma och förlåta, men det går verkligen inte. För tillfället är mitt liv rätt upp och ner, och de flesta av er som läser min blogg har ingen anning om att det är så. För er är jag väldigt duktig på att gömma mina känslor. Sen finns det de få som vet allt om mig och ni förstår nog också vad jag menar. Jag älskar er som alltid finns där för mig, det betyder.
Med detta inlägget ville jag bara säga att allt är inte alltid bra trots att det ser så ut på vissa personer. Vissa har lättare att "gömma" känslorna än andra. Tyvärr så är jag väldigt duktig på att inte visa hur jag känner, utan jag håller in tårarna trots att jag egentligen bara skulle behöva gråta ut. Jag ska försöka kämpa och klara ut alla problem, trots att jag känner mig svagare än någonsin och helt utmattad. Jag får bara hoppas att det en vacker dag blir bättre, men det är svårt att tro när jag nu har fått höra de orden i nästan 4 års tid. Men vad gör man, man inte mer än att hoppas.
Jag lovar också att nästa inlägg ska bli 100 gånger mer positivt, kände bara att jag behövde skriva av mig lite
just nu. <3
För mig känns de som om att jag inte orkar kämpa för vissa saker längre. Jag är trött på att kämpa och hålla skenet uppe när jag hela tiden går med en orolig känsla i magen över att ngt kommer att hända. Jag är bara så fruktansvärt utmattad, att jag inte ens orkar ta tag i skolan längre. Ovanligt att jag drar ner mig i skiten ännu mer när jag mår dåligt? Nja inte så värst, börjar bli rätt grym på det. Det är egentligen nu jag ska kämpa och tänka att allt löser sig, men det är inte lätt när det i de flesta fall bara löst sig för stunden och sen blivit värre. Det finns vissa saker i mitt liv som jag aldrig kommer att glömma och som ständigt finns i mina tankar. När allt annat känns tufft så kommer minnena tillbaka och gör det hela mkt jobbigare. Jag önskar att jag kunde glömma och förlåta, men det går verkligen inte. För tillfället är mitt liv rätt upp och ner, och de flesta av er som läser min blogg har ingen anning om att det är så. För er är jag väldigt duktig på att gömma mina känslor. Sen finns det de få som vet allt om mig och ni förstår nog också vad jag menar. Jag älskar er som alltid finns där för mig, det betyder.
Med detta inlägget ville jag bara säga att allt är inte alltid bra trots att det ser så ut på vissa personer. Vissa har lättare att "gömma" känslorna än andra. Tyvärr så är jag väldigt duktig på att inte visa hur jag känner, utan jag håller in tårarna trots att jag egentligen bara skulle behöva gråta ut. Jag ska försöka kämpa och klara ut alla problem, trots att jag känner mig svagare än någonsin och helt utmattad. Jag får bara hoppas att det en vacker dag blir bättre, men det är svårt att tro när jag nu har fått höra de orden i nästan 4 års tid. Men vad gör man, man inte mer än att hoppas.
Jag lovar också att nästa inlägg ska bli 100 gånger mer positivt, kände bara att jag behövde skriva av mig lite
just nu. <3
Jag är sämst på att uppdatera :O
Jag är verkligen sååå sämst på att uppdatera :O Nu va det över 2 veckor sen senaste inlägget kom.. Aja strunt samma ibland blir det så ;) Idag bär det iaf av mot Lager 157 med bästa Martin och Emil :) Det ska bli roligt att se om man hittar ngt. Behöver verkligen köpa nya converse ;)
Have a nice day :)
